På gymnasierna går vi i uppgraderingstankar just nu, och då kändes det naturligt att åka dit för att få en känsla för möjligheterna att virtualisera servermiljön.

Det förste som slog mig var att Microsoft och Dustin hade lyckats få dit de personer som rent faktiskt arbetar med produkterna; det var mycket t-shirts och jeans och väldigt lite slips och kostym (dock var tofsar väldigt underrepresenterade ).

Dagens förste presentation hette "Virtualizing Servers using the latest & greatest technologies" och handlade specifikt om Hyper-V som är Microsofts nya virtualiseringsmotor och hur den skiljer sig från tidigare virtualiseringslösningar. Microsoft släpper Hyper-V i färdig version i augusti i år.
En av de största skillnaderna från tidigare är att de virtuella maskinerna (gästerna) pratar direkt med hårdvaran igenom en så kallad VMBus, tidigare lösningar emulerade hårdvara vilket skapar mycket overhead. I samband med detta är också nyheten att de virtuella maskinerna laddar drivrutiner själva i stället för att "ärva" drivrutiner från Värd-OSet, inte bara gör detta systemen snabbare, men det minskar också risken för haveri på värden. Felaktiga eller dåligt skrivna drivrutiner är en av de största felkällorna i IT idag.
Något man bör vara uppmärksam på om man går i virtualiseringstankar i dag är att Hyper-V har ingen Parallelports- eller USB-emulering i dag. Det är kanske inte ett jätteproblem för det flesta servrar, men om man har licensservrar med hårdvarulås eller donglar kan det vara en deal-breaker. USB-emulering diskuteras, men det har låg prioritet och det finns ingen tidsram för en eventuell introduktion. Parallelports-emulering däremot kommer inte att utvecklas alls.

Efter en halv timmes fikapaus var det läge för nästa presentation: "Hacking virtual platforms". Förste delen var en demonstration av virtualisering som malware. Blue Pill är ett rootkit baserat på virtualisering som man kan injicera mellan Windows Vista och hårdvara i stort sett osynligt och på väldigt kort tid. Det gav en lite annan bild av virtualisering än den man har varit van vid.
Andra delen av föreläsningen handlade om hur man kunde ta över en virtualiseringsserver genom att först kompromittera en av de gästerna och genom den nå ned till värden varifrån man då lätt skaffar sig tillgång till de resterande gästerna som körs på servern.
Denne delen använda VMWare och ett säkerhetshål som numera har patchats, och talarna betonade att det bara var ett exempel och säkerhet är essentiellt för alla virtualiseringer för att undvika denna typen av attacker, men det är naivt att tro att det inte var ett skäl till att en MS-sponsrad presentation valde att demonstrera en exploit på konkurrentens produkt.

Lunch och sen kom "Deep Dive into Server Virtualization": Här fick man en snabb genomgång av clustring med virtualisering. Spännande, men för oss som inte hade hållit på med virtualisering innan gick det väldigt fort, och personligen kände jag att det först inte var uppenbart att clustringen i förste hand skedde på de fysiska servrarna varpå man skapade virtuella maskiner inuti clustret. Min tanke var att man skapade cluster enbart av virtuella maskiner.
Sen var det fikapaus igen och sen fortsatta presentationen, enligt programmet var det "The coolest things are yet to come" men det kändes inte som en separat presentation, mer som en fortsättning på "Deep Dive...". Huvudfokus här var på biblioteksfunktionen i Virtual Machine Manager, och det var onekligen intressant; man har möjlighet för att lägga upp ISO-filer, hårdvarukonfigurationer, virtuella maskiner och mallar för virtuella maskiner i ett bibliotek så man på kort tid kan driftsätta virtuella maskiner antingen för testning eller direkt i produktion om man behöver lite extra kapacitet.

Inte överraskande var presentationerna mycket Microsoft inriktade, dock skall det sägas att talarna vid ett antal tilfällen påpekade eventuella svagheter eller nackdelar med Microsfts lösningar. Bra var att presentationerna innehöll mycket praktiskt information och hands-on demonstrationer. Mindre bra var att mycket av informationen tydligt riktade sig mot personer som redan användar virtualisering i dag och att fler presentationer gick väldigt fort så det var svårt att hänga med om man inte redan hade hållit på med virtualisering sen innan.

Vi hade tänkt på att virtualisera på (uppgraderat) befintlig hårdvara. Det framgick med all önskvärd tydlighet att det kunde vi glömma på en gång, hårdvarukraven är väsentligt högre än vi hade haft intryck av tidigare. Och enligt huvudtalaran så var allt mindre än fem fysiska servrar och ett Fibre Channel-SAN rena lekstugan och inget för en produktionsmiljö. Vi kände oss som små fiskar i ett stort hav.