Vi håller just nu på med att uppdatera servrar på skolan, och det går inte helt smärtfritt tyvärr.
En sak som förorsakade störst huvudbry var hårddiskarna på en av våra AD-servrar; just den servern hade fyra fysiska diskar konfigurerade i två speglade RAID-paket. Två 36 GB diskar som fungerade som OS-disk alt. systemdisk och och två 300 GB diskar för mailhantering.
En systemdisk på 36 GB är i minste laget för Windows Server 2008, så vi hade köpt en uppsättning 146 GB diskar som vi kunde partitionera till två 73 GB partitioner.

Min förste tanke var att bara plocka ut 36 GB diskarna och ersätta dem med 146 GB diskarna, för då tänkte jag att om jag hade glömt något kunde jag bara slänga tillbaka de gamla diskarna i servern och starta från gamla systemet.
Som tur är kom jag på att så fungerar det tyvärr inte med RAID konfigurationer innan jag kom så långt. Ett äkta RAID-paket består inte bara av hårddiskarna, men också av en så kallad controller som hanterar informationen om vilka fysiska diskar som finns i maskinen och vilken RAID nivå som används (0,1,3,5 etc.). Detta betyder att om man sätter i nya diskar måste man skapa ett helt nytt RAID-paket och informationen om den gamla går förlorat.

Då var det jo inte mycket annat att göra än att tuta och köra. Så jag drog ut de gamla diskarna och satte i de nya, sen tänkte jag att det bara var att gå in i BIOS för RAID-controllern och skapa ett nyt speglat paket, då skulle jag ha en ny stor systemdisk och ha kvar de stora diskar med filerna för e-posten, eller hur... Så lätt skulle det dock inte vara!

RAID-controllern visade glatt upp de två RAID-paket som fanns, ett paket på 36 GB som dock för tilfället bestod av två diskar à 146 GB, och paketet med maildiskarna.
Som sagt så såg RAID-controllern de nya diskarna utan problem, men tyckte dock att de hörde till det gamla RAID-paket på 36 GB. Sen fanns det inget sätt att ändra storlek på eller bryta ned bara ett RAID paket i taget så man kunde bevara informationen som fanns på de diskar som grovt sett inte berördes av diskbytet. Det enda icke-destruktiva man kunde göra var at ändra RAID-nivå på ett befintligt paket, så jag tänkte att om man prövade att ändra ett paket från nivå 1¹ till nivå 0² i hoppet om att den då skulle använda fulla utrymmet på diskarna, men nej, i stället för att få en stripat disk på 292 BG blev det bara 72 GB (2*36 GB). I slutänden var det bara att bita i det sura äpplet och konstatera att om jag skulle komma vidare i dag så var jag tvungen att bryta ned båda RAID-paket och skapa dom igen från grunden. Jag hade såklart också en extern backup på informationen från mail-disken, men när man håller på med just den typen av information så känns båda hängslen och skärp (och en rulle silver-tejp) som en bra ide.

Efter mycket om och men fick jag dock äntligen skapat ett nytt paket som sen blev till systemdiskar för vår uppdaterade Windows Server 2008 server. Då vart det bara resten kvar.


¹ Speglat: samma information lagras simultant på båda diskarna, så om en disk går sönder kan den andra fortsätta jobba till man får ersatt den trasiga disken med en ny fungerande disk som sen hoppar in och får en egen kopia av all information. Ger ökat säkerhet. Med två 36 GB diskar har man dock bara 36 GB diskutrymme tillgängligt.

² Stripat: Två (eller fler) diskar läggs ihop till en större logisk disk, t.ex. så ger två 36 GB diskar ett diskutrymme på på 72 GB, disken blir också snabbare då man har två läs- och skrivhuvuden som arbetar simultant. Däremot har man ingen säkerhet, så om en av diskarna går sönder går all information förlorarat.